Direktlänk till inlägg 23 september 2012
I skrivande stund befinner vi oss fortfarande i Holland hos Intes pappa. Planen var att fortsatta var cykling i mandags men vara kroppar var inte redo for det. Nar man tar sig fram pa cykel fokuserar man sig garna mer pa malet an sjalva cyklingen, speciellt nar malet ligger nagra tusen kilometer bort. Eller atminstone har jag erfarit det efter vara tva forsta veckor. Spanien, Spanien, Spanien...jag vill till Spanien!
Eller jag ar nog san med det mesta, jag har ganska svart for att bara chilla och ta det som det kommer, helst vill jag veta hur precis allting ska bli. Dock fungerar det inte sa nar man cyklar eller overhuvudtaget reser for den delen. Det kan alltid handa nagot oforutspatt bade negativt och positivt. Till exempel kan taget ga sonder, cykeln fa punka eller man rakar ut for en olycka. Eller som nar vi letade efter camping en kvall i Holland, det borjade bli morkt nar vi fick det konstaterat for oss att den inte ens existerade. Da fragade vi en man om vi kunde talta nagonstans och vips sa ringde han en granne som tog emot oss och erbjod oss ett stort hus att sova i over natten.
Relax, taaaake it eeasyy!
Vi har varit ivag i en manad och man lar sig sa mycket om sig sjalv och andra nar man hela tiden befinner sig i nya och olika omgivningar. Bara att cykla en vecka i Sverige eller Tyskland som man kanske tanker inte ar nagot speciellt racker! Genom att upptacka nya saker i varlden ger en nya perspektiv pa saker och ting. Att man kan kanna sig som hemma efter nagra timmar hos framlingar, hur andra personers vardagar ser ut och vad man kan lara av varandra.
Cykling ar kravande och inte sarskilt socialt under stora delar, man sitter i samma stallning hela dagarna och man vet aldrig nar det kommer en backe eller supermarket. Som nyborjare ar inte bara cyklingen nagot nytt utan aven alla timmar man spenderar genom att pendla med benen, runt och runt, om och om igen. Man har mycket tid for att tanka och rytmen ar valdigt viktig att balansera mellan fart, mat och somn. Efter nagon vecka blir det ens vardag och det var inte forran vi kom till Nijemegen som jag forstod hur mycket jag tyckte om det, nar "pavag-vardagen" byttes ut mot "hemma-vardagen". Fast nar man cyklat ett tag behover man varva ner genom att sova, ata och gora absolut ingenting. Utomhusaktivitet och 70-110 km cykling per dag nar man som vi precis har borjat kraver mycket energi, mycket mer an vad jag trodde.
Det var ett spackat besoksschema vi hade forra veckan som vi planerat att stanna i Holland. Det blev helt enkelt for mycket pa en gang, massa nya intryck och samtal (pa ett annat sprak for mig) ar kravande. Kroppen tog ut sin ratt och vi blev sjuka de sista dagarna. Vi bestamde oss da istallet for att ta en vecka till for att bara ladda batterierna. Jag har insett att cyklingen ar precis lika vardefull som malet, om inte mer. Planen, (som alltid kan andras) ar att fortsatta cykla imorgon vidare mot Belgien.
Vi tar dagen som den kommer :)
Vi har ju som sagt ingen dator med oss sa det kommer formodligen att droja ett tag innan ni hor nagot fran oss igen.
Time will tell.
Till dess vill jag skanka en massa kramar till mina nara och kara dar hemma!
Och till er andra en for att ni vill folja vart aventyr!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
|||
10 |
11 | 12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 | 19 |
20 | 21 |
22 |
23 | |||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||
|