Det aldre trevliga paret gav oss mycket energi och nar det var dags for att cykla vidare pa morgonen packade dem med oss lackerheter att ata under dagen. Tillsammans med solskenet var vi mer an redo for att fortsatta farden. Temperaturen steg till 25 grader och vi fick farg i ansiktet, harlig dag helt enkelt! Det var till och med sa varmt att Inte tog sig ett dopp nar vi kom fram till kvallens taltplats. En jattemysig plats vid vattnet dar husbilar och tva batar stannade for natten. Redan nar vi kom dit satt  alla ute och solade.Vi fick kontakt med ett jattetrevligt aldre engelskt par och det ar sa kul att dela sina resupplevelser med andra som ocksa ar pa vag. Det ar faktiskt lite trakigt att vi inte har traffat en enda langfardscyklist an sa lange, kanske ar det for att ingen vill campa vid den har arstiden...  

Wow, coolingar som anvander sjalvutlosaren!

Rolig bild, ser ut som jag har bytt identitet och klippt haret;) Typ som en undercover cop...on a bike...

Den mysiga campingen, det hade varit en san varm dag att vi tog ett dopp lite tidigare pa kvallen

En otalig fiskare som inte skulle fanga annat an stora fiskar...dock akte han hem fisklos...

Nar vi kom fram till den punkten dar var karta leder rakt och dar man kan svanga av till hoger mot staden Dijon valde vi att lamna leden och kora mot Dijon. I en liten by ca 120 km vaster om staden skulle vi namligen vila och umgas hos nagra vanner. For att komma dit fick vi lov att cykla genom Dijon for att hitta ratt riktning till malet, Saizy. Det tar alltid mycket energi och tid med tva klumpiga cyklar i stora stader, trangt med folk och aven sa himla mysigt att man egentligen vill upptacka dem lite mer. Cykelvagarna ar ocksa oftast krangliga da trottoarerna ar alldeles for hoga for att kora ner med cykeln pa och bilister som kor som galningar. Det var nara att en bil holl pa att kora pa mig precis innan vi var ute ur Dijon, jag havdar fortfarade att det var karringen i bilen gjorde fel trots att jag kan ha haft rott ljus...Aja vi tog oss overlevande ut ur den staden ocksa:)

Hostfargerna skildrar landskapet mer och mer

Under en viss period av dagen hander det lustiga saker med mig. Antingen far jag overenergi (Inte anser snarare att det ar en typ av storning) eller sa hallucinerar jag. Som bilderna har ovanfor visar kanske jag ibland har lite for mycket energi i mig men det ar ju bara bra! Fram tills att jag satter mig pa cykeln igen och en uppforsbacke vantar...(Inte tycker att det ar enda botemedlet...) En dag var jag sa bombsaker pa att jag sag en traktor i luften. Naja, det visade sig att det var nagot helt annat men man kan ju aldrig vara saker! 

Dagen slutade i byn Malain dar vi knackade pa ett hus da det inte fanns nagan campingplats. Och med flytet pa var sida och tack vare Intes franskkunskaper fick vi oss en hotellnatt, gratis. Gubben som oppnade dorren hade namligen en hel overvaning ledig och sa " Ni far garna talta i tradgarden ocksa men overvaningen star tom och for mig far ni garna anvanda den." Sjalvklart passade vi pa att fa sova inne! Nar vi sedan kom ner for att laga mat fragade han om vi ville vanta till klockan sju och ata middag med han och hans fru. Sjalvklart tackade vi inte nej till ett sadant vanligt erbjudande och efter en treratters var vi matta och belatna:) Pa morgonen darpa sa han valdigt fint till oss; "Att ni kommer och knackar pa hos oss nar ni ar pa resande fot forgyller var samvaro." Det ar sa himla kul att veta att dessa moten uppskattas minst lika mycket av de som ger oss en plats att sova pa och mer dartill. Trots att man ar totala framlingar kanns det som att man ar en del av deras familj och att man har minst lika mycket dar att gora som dom. Trots att jag inte ens kan kommunicera pa deras sprak gor det ingenting, man ar lika uppskattad anda. 

Rummet pa overvaningen dar som vi fick lana for natten

Utanfor fonstret

Det trevliga franska paret tillsammans med mig framfor deras hus, dock ar jag utan morgonrock...

Tyvarr maste vi lamna dessa varma och valkomnande manniskor och fortsatta var fard till nya platser. Men istallet har man ny energi i bagaget och trevliga moten att minnas vilket gor att cyklandet blir valdigt roligt. Den nya dagen ledde oss fram till den lilla staden Saulieu. Vi klarade oss undan regnet hela dagen och taltade pa en camping. Dagen darpa ville regnet inte skona oss. Men med vetskapen om att vi pa kvallen skulle vara framme i Saizy och hos vara vanner var det inte sa farligt. Efter lunch hade vi 20 km kvar och efter hela formiddagen bestande av uppforsbackar och trotta ben gick de forsta 17,5 km sa bra att vi till och med sjong i sporegnet. Nar skylten "Saizy 2,5 km" visade sig i vagkanten var det en enda lang uppforsbacke, jag kan saga sa mycket som sa att da sjong vi inte...

Kissepaus...

Framme i Saizy och Nora&Sam. Det vantade en baddad sang pa oss i ladan som de haller pa att bygga om, vi var bara glada over att inte behova talta nar regnet oste ner utanfor:) 

 

Kim

13 oktober 2012 19:28

Hur länge ska ni stanna där? Svara så fort som möjligt är ni snälla:)

Nathalie Nilsson

15 oktober 2012 18:57

Till torsdag eller fredag tror vi! Skypa?:d vi saknar dig som fan ocksa Kim, puss och kram

 

Allservicearna

15 oktober 2012 21:29

Visst är det helt underbart med alla dessa möten. Tänk vad många vänliga människor det finns. Ni två tex som förgyller vår tid med de fantastiska reseberättelserna och bilderna. Vi saknar er massor skypa vore toppen. Massor av kramar. Puss på er

Nathalie Nilsson

16 oktober 2012 12:30

Ja, det ar det! Vad kul att vi kan forgylla er vardag dar hemma! Skypa vore skitkul! Nar kan ni?
Puss och kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En morgon när vi precis hade börjat ga parkerar en man lite längre fram pa vägen och det sag ut som att han inväntade oss. Det var precis vad han gjorde, han ville nämligen intervjua oss och fraga olika saker. Nu nagra veckor senare fick vi dessa bil...

Var vistelse här i Barcelona börjar lida mot sitt slut, imorgon tar vi flyget till Teneriffa. Vi har haft mysiga och roliga dagar i storstaden. Träffat härliga människor pa hostlet vi bott pa och utforskat den vackra kuststaden. Kul att se lite folk ...

Ännu en tid har gatt da vi har befunnit oss pa Santiagoleden. Vi har upplevt regn och lite mer regn men även träffat underbara människor och vi kan väl säga att under den har etappen har vi tillägnat mer tid pa olika platser än tide...

"Vägen visar sig framför oss i alla möjliga formerFälten och skogarna lerLöv har lagt sig i stora mängder och döljer det vi inte vetLandskapet räcker langtSedan kommer bergOch därefter flerJag njuter av den vida utsikten medan jag undrar vad som finn...

Dagarna har gatt fort sedan jag bloggade sist. Vi ar fortfarande kvar i byn Saizy, har i Frankrikes mitt. Tanken var att vi skulle stanna en vecka och sedan fortsatta var cykling men det har blivit andrade planer. The days have gone fast since I...