"Vägen visar sig framför oss i alla möjliga former
Fälten och skogarna ler
Löv har lagt sig i stora mängder och döljer det vi inte vet
Landskapet räcker langt
Sedan kommer berg
Och därefter fler
Jag njuter av den vida utsikten medan jag undrar vad som finns bakom
Längtan att upptäcka det som gömmer sig"

Knappt 3 veckor efter att vi anlande till Saizy kom antligen postbilen med vart paket med ryggsack och skor. Den franska posten ar inte sarskilt palitlig och vi fick vanta nastan 2 veckor mer an vad vi hade tankt. Delar av tiden spenderades med att jobba, andra med att upptacka omgivningen. Efter ett tag bestamde vi oss for att, istallet for att bara fordriva tiden i vantan pa paketet, fortsatta resan pa ett satt som vi hade tankt att gora senare, namligen genom att jobba pa en gard och samtidigt lara kanna manniskor pa ett djupare satt. Sa vi anmalde oss till Wwoof France, tog kontakt med gardar och hittade en plats som vi redan nasta dag skulle aka till tills vi, tidigt samma kvall, fick ett sms fran Nora om att vart paket da antligen hade anlant! Ater igen andrade vi vara planer; nasta morgon vandrade vi ivag for att hamta upp ryggsacken och vandringskangorna, packa over allting och sedan paborja den forsta lilla biten av var 'riktiga' vandring. Da klockan redan hade hunnit bli tidig kvall och vi endast hade ca 1,5 timme pa oss innan morkret skulle falla borjade vi genast leta efter sovplats. Genom en trevlig kvinna fick vi taltplats pa en ang hos en gammal bonde som under tidigare ar hade haft manga kossor att mjolka men numera endast hade ett par hons kacklandes pa garden.

The postman came with our package about 3weeks after we arrived to Saizy. The french post isn't too reliable and made us wait almost 2 weeks longer than we expected. Parts of the time were spent working, others by exploring the area. After a while we figured we'd rather continue our journey in a way we had planned for later than sit and wait. So we made ourselves members of Wwoof France, got in contact with some farms and found a place we were going to next morning already. Then we recieved a textmessage from Nora, saying that our package finally had arrived! Once more we changed our plans; next morning we walked off to pick up our bags, repack and begin the first little part of our 'real' walk. As the clock had been ticking and the evening had come which meant that it was only 1,5 hour til the darkness would take over the world, we started to look for a place to sleep right away. Through a nice woman we found a place in the garden of an old farmer, who in the early days had had many cows to milk but now only had a couple of chicken cackling around.

Bilder fran var andra tur till Vezelay
Pictures of our second walk to Vezelay

Tidigare var tanken att vi skulle aka ner till Pyreneerna i Frankrike och borja vid St Jean Pied de Port som jag visade pa kartan tidigare. Men efter att ha hort en del om de olika pilgrimslederna till Santiago de Compastela, bestamde vi oss for att vandra fran Saizy till staden Autun, ca 100 km bort, for att darifran ta taget ner till Le Puy en Velay, staden dar den popularaste pilgrimsleden i Frankrike har sin borjan. Vi planerade att folja denna led och sedan se om vi ville ga hela, kombinera vandrandet med att lifta/ta tag eller vad mer som skulle kunna bli aktuellt.

The thought had been to go down to the Pyrenees in France and begin in St Jean Pied de Port as I showed you on the map last time. But after hearing a lot about the different pilgrimpathes, we decided to walk from Saizy to Autun, a bigger town about 100 km away, to take the train from there to Le Puy en Velay. The pilgrimpath starting in Le Puy is the most popular one in France. We planned to follow this path and then see if we wanted to go the whole way or combine the walking with taking a train or whatever.

Sa dagen darpa fortsatte vi var vandring pa 18 respektive 25 kg, plus en extra vaska som skulle skickas hem. Fragan var vart vi skulle hitta ett postkontor pa den franska landsbygden, det var utmaning nr 1. Utmaning nr 2 var sedan att hitta ett postkontor som faktiskt var oppet, da fransmannen valjer att stanga i princip allting mitt pa dagen, och mitt pa dagen ar i Frankrike lika med ungefar HELA dagen...

So next morning we continued our walk with each our backpack weighting 18 and 25 kg plus an extra bag that was supposed to be sent home. The question was where to find a postoffice on the French countryside, that was challange nr 1. Challange nr 2 was then to find a postoffice that actually was open, since the french people close about every shop in the middle of the day, and the middle of the day in France seems to be the WHOLE day...

Sa vaskan blev vi inte av med pa ett tag och forutom ett oppet postkontor var det svart att hitta egentligen vad som helst som hade oppet. Brodet borjade ta slut, likasa frukosten och middagar. I och for sig hade vi samlat pa oss en hel del ris, pasta, sylt och nutella under cyklingen; det som vagde betydligt mycket tyngre nar det nu skulle baras pa ryggen. Dock var vi inte direkt sugna pa denna kombination av matvaror och darfor ansag vi det ytterst nodvandigt, kalla oss bortskamda, att handla ett och annat denna lordag eftermiddag. Var enda chans att hinna till narmsta 'storre' samhalle i tid var genom att lifta, sa vi gav det ett forsok. Det blev tva enkla skjuts och innan vi sjalva forstod det var vi i Quarre-Les-Tombes.

So we didn't get rid of the extra bag and beside an open postoffice it was hard to find pretty much anything that was open. We were running out of bread, breakfast and dinner. Well, we had been collecting quite some rice, pasta, jam and nutella during our biketrip, which was weighting way more now that we had to carry it on our back. But we were not especially hungry for this combination of grosseries and found it therefor extremely important, call us spoiled, to shop some food this saturday afternoon. Our only chance to be in time in the closest 'bigger' town before closingtime was to hitchhike, so we gave it a try. After 2 easy rides we all of a sudden were in Quarre-les-Tombes.

/Inte

Efter att ha haft en tid med skinande sol och 25 grader blev det nu allt kallare. Natten som vi spenderade i talt hos ett trevligt par precis utanfor Quarre-les-Tombes var svinkall och ett bevis pa att vintern narmade sig i Frankrike ocksa. Nar vi vaknade pa morgonen hade taltet stelnat av frost. Medan hela jag var frusen och irriterad av kylan var Inte bara glad, den knappskallen. Hon trivs som fisken i vattnet nar det ar kallt. "Da kanns det att man varit ute och sa kan man bara krypa in och varma sig pa kvallen." Hmmmm...just det...i det uppvarmda taltet ja!!!

After some time of clear blue skies and 25 degrees it was now getting colder. The night we spent in the tent at a nice couple just outside of Quarre-les-Tombes was icecold and showed that the winter was coming closer also in France. When we woke up the tent was covered with frost. While I was frozen and irritated because of the cold Inte was just happy, crazy as she is. She feels like a fish in the water when it's cold. "It makes that you feel that you've been outside and afterwords you can just hop in and warm yourself at night." Hmmmm... sure... in the heated tent right!!!

Innan vi vandrade vidare blev vi bjudna pa en kopp kaffe som varmde vara halsar. Nar vi kom ut till den stora vagen kande jag for att testa att lifta igen. Det visade sig bli var lyckodag da redan den forsta bilen stannade och ur hoppade en 60-arig gubbe for att hjalpa oss in med packningen. Hans GPS var installd pa staden Marseille, som ligger nere vid kusten i Frankrike. Vi tankte att vi kunde fa lifta nagra mil pa sin hojd men det visade sig att han akte forbi flera stader som lag pa vagen till Le Puy. Vi fick aka med honom ner till Lyon innan han skulle behova svanga av fran sin rutt for att komma till Le Puy. Istallet korde han oss hela vagen till Le Puy vilket betydde en omvag pa 100km for honom. Val framme i Le Puy sokte han upp ett hostel och korde oss dit. Han var sa glad over vart sallskap och tyckte att det var jattekul att hjalpa oss pa var resa. Vi hade akt med honom 400 km och han hade ytterligare 300km kvar nar han lamnade av oss. Det ar sa kul att lifta nar manniskorna uppskattar att fa lite sallskap men sjalvklart galler det att ha tur och att vara forsiktig, "alla ar ju inte helylle" eller hur mamma?;-)

Before we walked on the nice couple invited us in for a cup of coffee that warmed our throats. When we came out to the big road I felt like hitchhiking again so we gave it a try. It showed this would be our luckyday when the first car stopped. A 60-year old guy jumped out of the car to help us with our backpacks. His GPS was focussed on Marseille, which lies in the south of France. We thought we could hitchhike a couple of miles this beautiful day but it turned out the guy was heading in our direction. We got to join him down to Lyon where he would have to turn off from his route to reach Le Puy. Instead of leaving us in Lyon he drove us all the way to Le Puy, which for him was a 100km extra. In Le Puy he found us a hostel and left us there. It's so nice when people appreciate your company but of course you have to be lucky and careful, "not everyone is straight in his head" right mom?;-)

Le Puy ar en valdigt vacker stad och vi stannade dar i nagra dagar for att vila upp oss infor var "riktiga" vandring. Temperaturen var betydligt kyligare nu och vi behovde lite varma klader sa vi spenderade vaaaaldigt mycket tid pa den stora franka outdoorkedjan Decathlon. Det finns allt mojligt till alla olika slags aktiviteter, vi hade skitkul haha.

Le Puy is a beautiful city and we stayed there for a couple of days to get some rest for our "real" walk. The temperature was much colder and there for we needed some warm clothes so we spent a lot of time at the french outdoorshop Decathlon. They have all kinds of thing for all different activities, we had a great time haha.

 Med tanke pa att det ar november och vintern har tagit form ar det mycket svarare att fa tag pa boende nar man vandrar. "Vandringssasongen" har nere ar mellan maj till mitten av oktober da det ar varmare och betydligt mer folk som vandrar. Eftersom vi valjer att ga leden sa har sent pa aret och utanfor sasong kan man inte vara lika spontan med vart man ska stanna for dagen. Under sasong finns det cafeer och gites (stallen att sova pa langs vagen) oppna med jamna mellanrum. Nu i november ar ca 10 % av dessa oppna. Darfor ar det skont att vi har ett talt med oss sa att vi kan sova vart vi vill men man vet saklart aldrig med vadret. Haromdagen knackade vi pa hos en familj och fragade om vi kunde fa satta upp vart talt nagonstans och vips sa fick vi ett sovrum for natten. Men det ar saklart alltid en chansning. 

Because of the late time of the year and with winter coming up it's much harder to find a place to sleep while you're walking. The "season" is between may til mid october when it's warmer and way more people walking. Since we chose to walk at this time of the year we can not be as spontanious with finding accomondation since only 10% of the cafees and gites are open. There for it's nice to have the tent with us but of course you're never sure about the weather. We knocked on the door of a family the other day asking for a place to put up our tent and all of a sudden we had a 'hotelroom' for then night. But of course you never know.

Vi har nu vandrat i 6 dagar och jag forstar varfor Le Puy leden ar den popularaste av de fyra man kan valja mellan har i Frankrike. Det paminner lite om den svenska fjallen, dock mer sma byar, manniskor och djur langs vagen. Omgivningen skiftar valdigt mycket fran hyfsat platt landskap till hoga berg och djupa dalar. Just nu befinner vi oss mellan fyra bergskedjor vilket gor utsikterna magnifika. Gardagen bjod pa den vackraste dagen hittills med skinande sol och synliga snotackta bergstoppar. Inte ar helt lyrisk i den har atmosfaren. Jag vet inte hur manga ganger hon yttrat "Natta, har kan vi bygga ett hus!" under dagen haha. Da har vi bara vandrat i en vecka, manga km och nya vyer vantar. Undrar hus manga hus vi kommer att ha pa alla platser i varlden och langs alla andra pilgrimsleder som finns att upptacka. Ewa och Anders, om det blir for mycket jobb for oss staller ni val upp och hjalper till?;)

We have been walking for 6 days now and I can understand why Le Puy is the most popular route of the four in France. It reminds of the swedish fjallen, though more little villages, people and animals along the route. The area changes all the time from flat landscape to high mountains and deep valleys. Right now we're in between four mountainranges which makes the views outstanding. Yesterday was the most beautiful day til now with clear blue skies and snowwhite mountaintops. Inte is totally happy in this atmosphere. I don't know how many times she said "Natta, here we can build a house!" during the day haha. Imagine we've only been walking for one week. Many km and new sights are waiting. I wonder how many houses we will have on all different places in the world and along all the other pilgrimroutes.

/Nathalie

De forsta dagarna har vi vandrat tillsammans med en kanadensisk kvinna och en fransk familj som ocksa borjade i Le Puy. Det ar kul att andra ocksa valjer att vandra den har tiden pa aret och att det finns sallskap pa vagen. Men efter att ha varit pa leden tillsammans med andra ar det nu ocksa skont att 'ha leden for sig sjalv' ett tag. Upplevelsen blir annorlunda beroende pa vilka man har bakom eller framfor sig. Kanadensiskan holl ungefar samma fart som vi vilket gjorde att man antingen far vanta ett tag eller ga pa i jamnt tempo hela dagen for att kunna vara lite for sig sjalv. Kanner man for att fora ett samtal kan man saklart ga tillsammans, men blir man lite tokig pa 12-aringens pladder om videospel far man hitta ett satt att skaka av sig dessa trevliga manniskor. Efter dagar av ensam vandring ar det valdigt kul att fran langt hall se ett gang ryggsackar som sedan visar sig vara tre familjer med barn i alla aldrar som ar pratglada men som man inte blir fast vid. Det blir moten med alla mojliga manniskor. Som t.ex en kille som kom vandrandes, tog sig tid att prata lite kort och sedan, innan aterupptagning av sin vandring tog sig friheten att fa med sig en annans choklad: "Can I just have a piece of your chocolate", mer som pastaende an fraga. Da han lugnt gick ivag var vi utan att doma val anda lite forvanade samtidigt som det kandes roligt att livet for vissa manniskor ar sa enkelt. Vi ser fram emot att mota alla dessa olika sjalar.

The first days we were walking together with a canadian woman and a french family that also had started their walk in Le Puy. It's nice to meet other people walking at this time of the year and to have some company on the road. But after we had been walking together with these people it was nice to also have some time alone. Depending on who is ahead or behind the experience is different. The canadian pretty much had the same speed as we had which meant that we either had to wait and not walk to fast or walk on all day to stay ahead. If feeling of talking there is of course the opportunity to walk together with others, but when you get tired of the 12 year olds stories about videogames you will have to find a way to get rid of those nice people. After days of lonely walking it's a nice surprise to see a couple of backpacks in the far away sight which later appear to be three family's with children in all ages, talkative but no people you get stuck with. We get to meet people of all different kinds. Like for instance a guy who came walking, took some time to talk a little and before continuing his walk felt free to get some of our chocolate by 'asking' "Can I just have a piece of your chocolate" more as a claim than a question. While he walked on he left us a little surprised and at the same time realizing how simple life is for some of us. We are looking forward to meet all those different kinds of souls.

/Inte

Har kommer tva bilder pa 'Modell Inte'! Nar vi var i Vezelay fick hon kontakt med en fotograf som det visade sig ville ta foton pa henne. Smart kille som sag hennes naturliga skonhet:) Jag hade turen att se detta live!

Here are two pictures of 'Model Inte'! In Vezelay she got contact with a photografer who wanted to take some photos of her. Smart guy who saw her natural beauty:) I was lucky to see this live!

 

jens och nina

9 november 2012 18:50

hej inte och natta!
här kommer då vårt första kommentar (redan). trots att vi båda inte har varit särskilt aktivt i kommenterandet har vi varit desto mer ivrigt med att läsa om alla era äventyr! ni ska veta att vi tänker på er väldigt mycket medans vi sitter på skolan och får lära oss så många spännade saker, allt ifrån pq-formeln till barockens höjdpunkter, som ni säkert förstår leder detta till att vi inte alls är avundsjuka, men vi är desto mer imponerade över de saker ni gör.
och om vi känner att vi har fått i oss tillräckligt med kunskap är även vi frivilliga till att hjälpa till med byggandet av ert framtida palats!
många pussar och kramar från Jens och Nina!
ps: om ni inte hade hört det än så har tyresö vunnit allsvenskan:)

 

Faster Vonnsan

9 november 2012 19:08

Hej på er!
Så underbart och kul att få ta del av er resa. Känns som om ni är lite närmare...hur konstigt det än låter. Jag anar att ni har det bra! Njut av varje sekund....även om det blir frost Natti..hihi. Jag tycker ni är fantastiska som fixar detta, jag själv föredrar all inklusive..you know. Här hemma håller vi på att få lite julkänsla....lista till tomten ska skrivas plus släktträff ordnas. Ha det så bra Natti och Inte! Var rädda om er! Hoppas att ni snart är på Gran Canaria. / kramar från Dödevi

http://Från Dödevi

 

Allservicearna

10 november 2012 16:21

Gissa två som är avundsjuka. Så sjukt häftigt att ni tar dagen som den kommer - på RIKTIGT! Det är ju vad vi alla säger och som många drömmer om.
Givetvis ställer vi upp och bygger! Men kan du INTE haha vänta tills ni kommer till Kanarieöarna innan ni bestämmer er för plats..det är varmare där. Jag tror att Natta också skulle trivas bättre där. Men se inte framåt utan njut av dagen idag som är en märklig dag - den är ER!
Carpe diem o massor av kramar o pussar från oss

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En morgon när vi precis hade börjat ga parkerar en man lite längre fram pa vägen och det sag ut som att han inväntade oss. Det var precis vad han gjorde, han ville nämligen intervjua oss och fraga olika saker. Nu nagra veckor senare fick vi dessa bil...

Var vistelse här i Barcelona börjar lida mot sitt slut, imorgon tar vi flyget till Teneriffa. Vi har haft mysiga och roliga dagar i storstaden. Träffat härliga människor pa hostlet vi bott pa och utforskat den vackra kuststaden. Kul att se lite folk ...

Ännu en tid har gatt da vi har befunnit oss pa Santiagoleden. Vi har upplevt regn och lite mer regn men även träffat underbara människor och vi kan väl säga att under den har etappen har vi tillägnat mer tid pa olika platser än tide...

Dagarna har gatt fort sedan jag bloggade sist. Vi ar fortfarande kvar i byn Saizy, har i Frankrikes mitt. Tanken var att vi skulle stanna en vecka och sedan fortsatta var cykling men det har blivit andrade planer. The days have gone fast since I...

Det aldre trevliga paret gav oss mycket energi och nar det var dags for att cykla vidare pa morgonen packade dem med oss lackerheter att ata under dagen. Tillsammans med solskenet var vi mer an redo for att fortsatta farden. Temperaturen steg till 25...