Var vistelse här i Barcelona börjar lida mot sitt slut, imorgon tar vi flyget till Teneriffa. Vi har haft mysiga och roliga dagar i storstaden. Träffat härliga människor pa hostlet vi bott pa och utforskat den vackra kuststaden. Kul att se lite folk efter en ganska ensam vandring, men längtar gör vi bada tills imorgon da vi kommer till natur och hav:)

Our days here in Barcelona has gone fast, tomorrow we're leaving for Tenerife. We've had a lot of cozy and nice days in the big city. Met a lot of nice people here at the hostel and done some exploring. Fun to see some people and life after a pretty lonely hiking, but longing for the Canary Islands we do both of us, the nature and the ocean...

Bilder fran en jattemysig matmarknad inne i stan

Pictures from a very cozy foodmarket here in Barcelona 

Idag gick vi upp till toppen bakom den kända parken "Güell" tillsammans med en go kille som vi lärt känna här pa hostlet. Fantastisk utsikt utan massa turister!
Today we went up to the top behind the famous park "Güell" together with a nive guy from the hostel. Amazing view without a lot of tourists!

I brist pa andra poser tog vi till "hopp-posen". Fungerar alltid lika bra;-)
The "jump-pose" is always working!

Ikväll fick vi veta att det anordnas en fontänshow sa vi gick dit för att se hur den var. Vilket vi var väldigt glada över att vi gjorde, den var helt otrolig med musik spelandes över hela platsen. Och det maffiga slottet i bakgrunden.

Tonight, somebody told us about a Fountainshow so we went there to check it out. We are very glad that we did since it was amazing with music playing all over the place. And the impressive castle in the background.

Ännu en tid har gatt da vi har befunnit oss pa Santiagoleden. Vi har upplevt regn och lite mer regn men även träffat underbara människor och vi kan väl säga att under den har etappen har vi tillägnat mer tid pa olika platser än tiden vi lagt pa att vandra. Okej, inte riktigt men typ. Man gör lite som man själv vill här pa Santiagoleden, antingen gär man som vi har gjort den senaste tiden, nämligen tar vara pa de möten man träffar pa längs vägen, eller sa gör man som en fransk kille vi stötte pa häromdagen, gar/springer igenom 40 km varje dag...

Another time has passed by, while walking Santiago de Compostela. There has been rain and a little bit mor rain but we have also met wonderful people and we can almost say that we have been spending more time at people than we have on walking. Okey, not really but almost. You do as you prefer on the Santiago-path, either you do like we have done, really explore things during the walk, or you do as a french guy we met, walk/run 40 km a day...

Ibland har vi haft lite problem med att hitta boende, att tälta nagonstans mitt i en stad eller större samhälle är svart, vi har testat...Folk är inte lika förstaende och hjälpsamma, normalt sett finns det en camping öppen och vandrarhem att sova pa inne i staden men eftersom det är november är alla dessa stängda. Detta hände oss en eftermiddag när vi anlände till staden Espalion efter att ha gatt längre än vad vi tänkt. Det visade sig att alla gites var stängda, trötta satte vi oss ner pa trottoaren och funderade pa vad vi skulle göra. Da gick det förbi en man som var ute pa en kvällspromenad med sin hund, han undrade om han kunde hjälpa oss och holländare som han var fick vi bra kontakt. Han bodde nagra km utanför Espalion och erbjöd oss en tältplats. Tyvärr hann vi inte ta nagra foton pa hans ställe där han haller pa att renovera ett gammalt stenhus. Helt ensam bor han där uppe pa ett berg tillsammans med sin hund och gör allt jobb ensam. Det har blivit populärt att framförallt folk av andra nationaliteter köper sig ett övergivet hus i Frankrike och gör det som nytt. Frans, som var hans namn var glad över att fa lite sällskap. Jag och Inte var glada över att ödet än en gang lett oss rätt och som grädden pa moset slapp vi prata franska för en kväll:)

Sometimes we have a hard time looking for a place to sleep. To camp somewhere in the middle of a town or a bigger community is hard, we know...People aren't very understanding and helpful since there normally is a campsite or hostel open but this is november and everything is closed. This happend to us one afternoon when we came to Espalion after walking longer than we had planned. All the gites were closed, tired we sat down and thought about what we should do when a man came by and asked if he could help us. He was dutch and that makes it easier to get contact. He offered us a place where he lived to put up our tent about 6 km behind the town. Unfortunatly we didn't take any photos of his place, he was renovating an old stonehouse all by himself. It has become popular to do that in France, especially people with other nationality. He was very glad to have some company and we were happy that faith once again had helped us. And it was nice not having to speak french for one night:)

Nästa anhalt var den vackra lilla staden Estaing där vi kom till ett "hospitality", en plats för pilgrimer att sova pa. Det var ett stort hus med plats för 20 personer, i ingangen möttes vi av en man som volontärarbetar där som värd och ansvarar för hela stället. Han hade varit där i en vecka helt själv och blev överlycklig när vi kom. Och med överlycklig menar jag att hans mun gick hela kvällen, sa glad var han över att ha nagra att prata med igen. Pa kvällen gjorde en äldre man oss sällskap till middagen och även han var glad över att tva nordiska tjejer hade valt att komma till Estaing den kvällen.

Our next stop was the beautiful town Estaing were we slept at a "hospitality", a place for pilgrims. It was a big house with beds for 20 people, there's always someone there volunteering as a host. When we came the host met us and he was very happy, there hadn't been anyone there the last week. And with very happy I mean he was talking and talking during the whole evening;) For dinner a older man joined us and he was also very glad that two swedish girls had chosen to come to Estaing that night.

En sak som var ny för oss när vi kom till Estaing var donation. Det vill säga, man betalar sa mycket man kan, det finns inga 'fasta' priser. Det är för att människor med mer pengar kan betala mer än de som har mindre pengar. Hospitalitét i Estaing fungerade pa det viset, för att alla ska ha möjlighet till en säng över natten. Nästa dag anlände vi till Espeyrac och Manou & Christoph, ett par som ocksa driver sin verksamhet genom donation. De har sängar till fem personer och erbjuder, förutom en säng, middag och frukost till pilgrimer. Det fina med de här platserna och människorna är att det blir en mycket mer personlig upplevelse än vad det blir pa t.ex ett vandrarhem. Skillnaden är att de som driver donationsställen vill träffa nya människor och det blir en stor del av deras vardag att alltid finnas till hands för pilgrimer. Pa vandrarhem sköter gästerna sig i stort sett själva och det blir inte samma kontakt. Manou & Christoph har tva asnor som de brukar göra utflykter och vandringar med, vilka mysiga djur!

Morgonen därpa lämnade vi Espeyrac och fortsatte var vandring till Conques som är en av de populäraste stoppen pa Le Puy-leden. Den lilla staden ligger langt nere i en dal och det som utmärker Conques är kyrkan. Som de flesta dagar är vi varmt uppskattade som pilgrimer i dessa hosttider när vi anländer till de ställen vi stannar pa över natten, likasa var det i Conques. Vi blev bjudna pa middag av värdarna och fick delta i kvällsaktiviteterna i kyrkan sasom kvällsbön och sanger tillsammans med munkarna. För manga pilgrimer handlar hela vägen om religionen och att vandra i Sankt Jacobs fotspar. Samtidigt som jag uppskattar besök i kyrkan och respekterar den kristna tron kan jag inte första varför man väljer att ägna hela sitt liv till Gud. Men jag är glad för att jag far uppleva alla dessa olika levnadssätt och träffa människor med olika livstro.

Vi tog inga bilder pa Conques men Inte knäppte nagra fina foton när vi äntligen hade vandrat upp hela vägen fran dalen och staden. Sa vackert när molnen fortfarande täckte allting pa morgonkvisten.

We didn't take any photos on Conques but Inte took some nice pictures when we finally had reached the top. It was so beautiful when the clouds were still covering everything in the morning.

Haha, mina 19 ar firades tillsammans med denna galna killen, Andrea. Han driver ocksa ett donationsställe för pilgrimer i staden Livinhac och känner Manou & Christoph. De startade sin verksamhet nastan samtidigt i april tidigare i ar. Det kändes bra att fylla ar och dagen startade ännu bättre da Inte och Andrea överraskade mig med lyxfrukost. Och självklart var de röda näsorna pa som är en av hans 'tricks'. Pilgrimer vandrar iväg med de där röda clownnäsorna för att visa att de har varit hos Andrea. Hans plan är att ändra slutpunkten i Santiago till hans plats i Livinhac, jag väntar spänt pa att se om han lyckas!

Haha, my 19 years were celebrated together with this goofy guy, Andrea. He is also running a donationplace for pilgrims i Livinhac and knows Manou & Christoph very well. They started their activity at the same time in April earlier this year. It felt good to turn 19 and my day started great with a surprisebreakfast! And of course, we had the red noses, one of his 'tricks'. Pilgrims are leaving with the clown noses to show that they have been at Andrea. His plan is to change Santiago to his place in Livinhac, I am excited to see if he'll manage!

Vacker soluppgang hos vart nästa värdpar, det belgiska paret Beatrijs & Koen. Andrea tog med oss pa en marknad i Figeac, en större stad, tillsammans med en trevlig belgisk man. Eftersom han var fran Belgien fick Inte bra kontakt med honom och efterat akte vi hem till han och hans fru. Sa himla trevliga människor och de erbjöd oss att komma förbi dem och att vi fick stanna sa länge vi ville. Sa när vi lämnade Andrea dagen därpa anlände vi istället till dem och nagot vi alltid vill göra när folk erbjuder oss att stanna är att hjälpa till med eventuella projekt. Det passade bra eftersom de ocksa renoverar ett hus, en vaning var fortfarande inte färdig sa i tva dagar ägnade vi tid till att mala, vilket är kul eftersom hjälp alltid uppskattas samtidigt som man själv lär sig nagot. Vi stannade hos Beatrijs & Koen i fyra dagar medan vi planerade vad vi ville göra härnäst. Vi hade en känsla av att vi ville göra nagot nytt, kanske börja bege oss söderut. Efter mycket tankar fram och tillbaka bokade vi flyg fran Barcelona till Teneriffa den 1 dec, alltsa nu pa lördag. Da var bara fragan hur vi skulle ta oss till Barcelona...jo, vi liftar.

Beautiful sunrise at our next stop, the belgian couple Beatrijs & Koen. Andrea took us for a market in Figeac, a bigger town, together with a nice belgian man. Since he was from Belgium Inte got good contact with him and afterwards we went to his place and his wife. Lovely couple! They offered us to come by and we could stay as long as we wanted. So after leaving Andrea the next day we arrived at their place and something we always want to do when people let us stay is to help them with projects. It was a good timing since they also are renovating, still had one floor to go. We spend to days painting, which is fun because at the same time you get some experience and it's nice to help when it's appriciated. We stayed at their place for 4 days while we we're figuring out what to do next. We felt for doing something new, maybe start to go south. Finally we booked a flight from Barcelona to Tenerife the 1st of December. And how to get to Barcelona, hitchhiking of course!

Här är tva bilder pa staden Perpignon som ligger ca 30 km innan den spanska gränsen. Liftandet gick bra, de tva första dagarna atminstone tills vi anlände i Perpignon med trevliga människor. Efter Perpignon var det 180 km kvar till Barcelona och da blev det svarare, ju närmre den spanska gränsen vi kom. Till Spanien kom vi iallafall och där tog det stopp. Eller ja, ett tag tills vi gick pa motorvägen och kom till en bensinmack där vi träffade pa en grupp kineser med en stor buss som skulle till Barcelona...Självklart tog vi vara pa tillfället och fragade om det fanns möjlighet att fa följa med. Och BOM sa satt vi i en skön buss som tog oss 140 km gratis till Barcelona centrum, det är bara att tacka och buga! Kineserna tyckte vi var spännande och de ville bjuda oss pa middag. Dock hade vi ingen sovplats fixad medan de blev framkörda till sitt lyxhotell. Pa 40 min skulle vi försöka hitta ett hostel men det fanns ingen möjlighet sa vi gick avböja middagen men glada är vi över att vara här och nu ska vi utforska staden innan vi flyger pa lördag!

Here are two pictures of the town Perpignon which is located 30 km before the spanish boarder. The hitchhiking went good, the first two days at least until we arrived to Perpignon with nice drivers. After Perpignon was it 180 km left to Barcelona and this part was harder. Finally we got to Spain but there we thought we would have to take the train. But then we came to a gasstation where there was a group of chinese people with a big bus that was heading to Barcelona...Of course we took advantage of the situation so we asked if there was any possibility to come with them. And BOOM, suddenly we we're sitting in a comfortable bus for free all the way to Barcelona. The chinese people thought we we're funny and they wanted to invite us for dinner. Unfortunatly we had to look for a hostel while they were arriving to a luxury hotel, there was no way that we could find a place before dinner so we had to decline but we are happy to be here and now we are going to explore the city until saturday!

"Vägen visar sig framför oss i alla möjliga former
Fälten och skogarna ler
Löv har lagt sig i stora mängder och döljer det vi inte vet
Landskapet räcker langt
Sedan kommer berg
Och därefter fler
Jag njuter av den vida utsikten medan jag undrar vad som finns bakom
Längtan att upptäcka det som gömmer sig"

Knappt 3 veckor efter att vi anlande till Saizy kom antligen postbilen med vart paket med ryggsack och skor. Den franska posten ar inte sarskilt palitlig och vi fick vanta nastan 2 veckor mer an vad vi hade tankt. Delar av tiden spenderades med att jobba, andra med att upptacka omgivningen. Efter ett tag bestamde vi oss for att, istallet for att bara fordriva tiden i vantan pa paketet, fortsatta resan pa ett satt som vi hade tankt att gora senare, namligen genom att jobba pa en gard och samtidigt lara kanna manniskor pa ett djupare satt. Sa vi anmalde oss till Wwoof France, tog kontakt med gardar och hittade en plats som vi redan nasta dag skulle aka till tills vi, tidigt samma kvall, fick ett sms fran Nora om att vart paket da antligen hade anlant! Ater igen andrade vi vara planer; nasta morgon vandrade vi ivag for att hamta upp ryggsacken och vandringskangorna, packa over allting och sedan paborja den forsta lilla biten av var 'riktiga' vandring. Da klockan redan hade hunnit bli tidig kvall och vi endast hade ca 1,5 timme pa oss innan morkret skulle falla borjade vi genast leta efter sovplats. Genom en trevlig kvinna fick vi taltplats pa en ang hos en gammal bonde som under tidigare ar hade haft manga kossor att mjolka men numera endast hade ett par hons kacklandes pa garden.

The postman came with our package about 3weeks after we arrived to Saizy. The french post isn't too reliable and made us wait almost 2 weeks longer than we expected. Parts of the time were spent working, others by exploring the area. After a while we figured we'd rather continue our journey in a way we had planned for later than sit and wait. So we made ourselves members of Wwoof France, got in contact with some farms and found a place we were going to next morning already. Then we recieved a textmessage from Nora, saying that our package finally had arrived! Once more we changed our plans; next morning we walked off to pick up our bags, repack and begin the first little part of our 'real' walk. As the clock had been ticking and the evening had come which meant that it was only 1,5 hour til the darkness would take over the world, we started to look for a place to sleep right away. Through a nice woman we found a place in the garden of an old farmer, who in the early days had had many cows to milk but now only had a couple of chicken cackling around.

Bilder fran var andra tur till Vezelay
Pictures of our second walk to Vezelay

Tidigare var tanken att vi skulle aka ner till Pyreneerna i Frankrike och borja vid St Jean Pied de Port som jag visade pa kartan tidigare. Men efter att ha hort en del om de olika pilgrimslederna till Santiago de Compastela, bestamde vi oss for att vandra fran Saizy till staden Autun, ca 100 km bort, for att darifran ta taget ner till Le Puy en Velay, staden dar den popularaste pilgrimsleden i Frankrike har sin borjan. Vi planerade att folja denna led och sedan se om vi ville ga hela, kombinera vandrandet med att lifta/ta tag eller vad mer som skulle kunna bli aktuellt.

The thought had been to go down to the Pyrenees in France and begin in St Jean Pied de Port as I showed you on the map last time. But after hearing a lot about the different pilgrimpathes, we decided to walk from Saizy to Autun, a bigger town about 100 km away, to take the train from there to Le Puy en Velay. The pilgrimpath starting in Le Puy is the most popular one in France. We planned to follow this path and then see if we wanted to go the whole way or combine the walking with taking a train or whatever.

Sa dagen darpa fortsatte vi var vandring pa 18 respektive 25 kg, plus en extra vaska som skulle skickas hem. Fragan var vart vi skulle hitta ett postkontor pa den franska landsbygden, det var utmaning nr 1. Utmaning nr 2 var sedan att hitta ett postkontor som faktiskt var oppet, da fransmannen valjer att stanga i princip allting mitt pa dagen, och mitt pa dagen ar i Frankrike lika med ungefar HELA dagen...

So next morning we continued our walk with each our backpack weighting 18 and 25 kg plus an extra bag that was supposed to be sent home. The question was where to find a postoffice on the French countryside, that was challange nr 1. Challange nr 2 was then to find a postoffice that actually was open, since the french people close about every shop in the middle of the day, and the middle of the day in France seems to be the WHOLE day...

Sa vaskan blev vi inte av med pa ett tag och forutom ett oppet postkontor var det svart att hitta egentligen vad som helst som hade oppet. Brodet borjade ta slut, likasa frukosten och middagar. I och for sig hade vi samlat pa oss en hel del ris, pasta, sylt och nutella under cyklingen; det som vagde betydligt mycket tyngre nar det nu skulle baras pa ryggen. Dock var vi inte direkt sugna pa denna kombination av matvaror och darfor ansag vi det ytterst nodvandigt, kalla oss bortskamda, att handla ett och annat denna lordag eftermiddag. Var enda chans att hinna till narmsta 'storre' samhalle i tid var genom att lifta, sa vi gav det ett forsok. Det blev tva enkla skjuts och innan vi sjalva forstod det var vi i Quarre-Les-Tombes.

So we didn't get rid of the extra bag and beside an open postoffice it was hard to find pretty much anything that was open. We were running out of bread, breakfast and dinner. Well, we had been collecting quite some rice, pasta, jam and nutella during our biketrip, which was weighting way more now that we had to carry it on our back. But we were not especially hungry for this combination of grosseries and found it therefor extremely important, call us spoiled, to shop some food this saturday afternoon. Our only chance to be in time in the closest 'bigger' town before closingtime was to hitchhike, so we gave it a try. After 2 easy rides we all of a sudden were in Quarre-les-Tombes.

/Inte

Efter att ha haft en tid med skinande sol och 25 grader blev det nu allt kallare. Natten som vi spenderade i talt hos ett trevligt par precis utanfor Quarre-les-Tombes var svinkall och ett bevis pa att vintern narmade sig i Frankrike ocksa. Nar vi vaknade pa morgonen hade taltet stelnat av frost. Medan hela jag var frusen och irriterad av kylan var Inte bara glad, den knappskallen. Hon trivs som fisken i vattnet nar det ar kallt. "Da kanns det att man varit ute och sa kan man bara krypa in och varma sig pa kvallen." Hmmmm...just det...i det uppvarmda taltet ja!!!

After some time of clear blue skies and 25 degrees it was now getting colder. The night we spent in the tent at a nice couple just outside of Quarre-les-Tombes was icecold and showed that the winter was coming closer also in France. When we woke up the tent was covered with frost. While I was frozen and irritated because of the cold Inte was just happy, crazy as she is. She feels like a fish in the water when it's cold. "It makes that you feel that you've been outside and afterwords you can just hop in and warm yourself at night." Hmmmm... sure... in the heated tent right!!!

Innan vi vandrade vidare blev vi bjudna pa en kopp kaffe som varmde vara halsar. Nar vi kom ut till den stora vagen kande jag for att testa att lifta igen. Det visade sig bli var lyckodag da redan den forsta bilen stannade och ur hoppade en 60-arig gubbe for att hjalpa oss in med packningen. Hans GPS var installd pa staden Marseille, som ligger nere vid kusten i Frankrike. Vi tankte att vi kunde fa lifta nagra mil pa sin hojd men det visade sig att han akte forbi flera stader som lag pa vagen till Le Puy. Vi fick aka med honom ner till Lyon innan han skulle behova svanga av fran sin rutt for att komma till Le Puy. Istallet korde han oss hela vagen till Le Puy vilket betydde en omvag pa 100km for honom. Val framme i Le Puy sokte han upp ett hostel och korde oss dit. Han var sa glad over vart sallskap och tyckte att det var jattekul att hjalpa oss pa var resa. Vi hade akt med honom 400 km och han hade ytterligare 300km kvar nar han lamnade av oss. Det ar sa kul att lifta nar manniskorna uppskattar att fa lite sallskap men sjalvklart galler det att ha tur och att vara forsiktig, "alla ar ju inte helylle" eller hur mamma?;-)

Before we walked on the nice couple invited us in for a cup of coffee that warmed our throats. When we came out to the big road I felt like hitchhiking again so we gave it a try. It showed this would be our luckyday when the first car stopped. A 60-year old guy jumped out of the car to help us with our backpacks. His GPS was focussed on Marseille, which lies in the south of France. We thought we could hitchhike a couple of miles this beautiful day but it turned out the guy was heading in our direction. We got to join him down to Lyon where he would have to turn off from his route to reach Le Puy. Instead of leaving us in Lyon he drove us all the way to Le Puy, which for him was a 100km extra. In Le Puy he found us a hostel and left us there. It's so nice when people appreciate your company but of course you have to be lucky and careful, "not everyone is straight in his head" right mom?;-)

Le Puy ar en valdigt vacker stad och vi stannade dar i nagra dagar for att vila upp oss infor var "riktiga" vandring. Temperaturen var betydligt kyligare nu och vi behovde lite varma klader sa vi spenderade vaaaaldigt mycket tid pa den stora franka outdoorkedjan Decathlon. Det finns allt mojligt till alla olika slags aktiviteter, vi hade skitkul haha.

Le Puy is a beautiful city and we stayed there for a couple of days to get some rest for our "real" walk. The temperature was much colder and there for we needed some warm clothes so we spent a lot of time at the french outdoorshop Decathlon. They have all kinds of thing for all different activities, we had a great time haha.

 Med tanke pa att det ar november och vintern har tagit form ar det mycket svarare att fa tag pa boende nar man vandrar. "Vandringssasongen" har nere ar mellan maj till mitten av oktober da det ar varmare och betydligt mer folk som vandrar. Eftersom vi valjer att ga leden sa har sent pa aret och utanfor sasong kan man inte vara lika spontan med vart man ska stanna for dagen. Under sasong finns det cafeer och gites (stallen att sova pa langs vagen) oppna med jamna mellanrum. Nu i november ar ca 10 % av dessa oppna. Darfor ar det skont att vi har ett talt med oss sa att vi kan sova vart vi vill men man vet saklart aldrig med vadret. Haromdagen knackade vi pa hos en familj och fragade om vi kunde fa satta upp vart talt nagonstans och vips sa fick vi ett sovrum for natten. Men det ar saklart alltid en chansning. 

Because of the late time of the year and with winter coming up it's much harder to find a place to sleep while you're walking. The "season" is between may til mid october when it's warmer and way more people walking. Since we chose to walk at this time of the year we can not be as spontanious with finding accomondation since only 10% of the cafees and gites are open. There for it's nice to have the tent with us but of course you're never sure about the weather. We knocked on the door of a family the other day asking for a place to put up our tent and all of a sudden we had a 'hotelroom' for then night. But of course you never know.

Vi har nu vandrat i 6 dagar och jag forstar varfor Le Puy leden ar den popularaste av de fyra man kan valja mellan har i Frankrike. Det paminner lite om den svenska fjallen, dock mer sma byar, manniskor och djur langs vagen. Omgivningen skiftar valdigt mycket fran hyfsat platt landskap till hoga berg och djupa dalar. Just nu befinner vi oss mellan fyra bergskedjor vilket gor utsikterna magnifika. Gardagen bjod pa den vackraste dagen hittills med skinande sol och synliga snotackta bergstoppar. Inte ar helt lyrisk i den har atmosfaren. Jag vet inte hur manga ganger hon yttrat "Natta, har kan vi bygga ett hus!" under dagen haha. Da har vi bara vandrat i en vecka, manga km och nya vyer vantar. Undrar hus manga hus vi kommer att ha pa alla platser i varlden och langs alla andra pilgrimsleder som finns att upptacka. Ewa och Anders, om det blir for mycket jobb for oss staller ni val upp och hjalper till?;)

We have been walking for 6 days now and I can understand why Le Puy is the most popular route of the four in France. It reminds of the swedish fjallen, though more little villages, people and animals along the route. The area changes all the time from flat landscape to high mountains and deep valleys. Right now we're in between four mountainranges which makes the views outstanding. Yesterday was the most beautiful day til now with clear blue skies and snowwhite mountaintops. Inte is totally happy in this atmosphere. I don't know how many times she said "Natta, here we can build a house!" during the day haha. Imagine we've only been walking for one week. Many km and new sights are waiting. I wonder how many houses we will have on all different places in the world and along all the other pilgrimroutes.

/Nathalie

De forsta dagarna har vi vandrat tillsammans med en kanadensisk kvinna och en fransk familj som ocksa borjade i Le Puy. Det ar kul att andra ocksa valjer att vandra den har tiden pa aret och att det finns sallskap pa vagen. Men efter att ha varit pa leden tillsammans med andra ar det nu ocksa skont att 'ha leden for sig sjalv' ett tag. Upplevelsen blir annorlunda beroende pa vilka man har bakom eller framfor sig. Kanadensiskan holl ungefar samma fart som vi vilket gjorde att man antingen far vanta ett tag eller ga pa i jamnt tempo hela dagen for att kunna vara lite for sig sjalv. Kanner man for att fora ett samtal kan man saklart ga tillsammans, men blir man lite tokig pa 12-aringens pladder om videospel far man hitta ett satt att skaka av sig dessa trevliga manniskor. Efter dagar av ensam vandring ar det valdigt kul att fran langt hall se ett gang ryggsackar som sedan visar sig vara tre familjer med barn i alla aldrar som ar pratglada men som man inte blir fast vid. Det blir moten med alla mojliga manniskor. Som t.ex en kille som kom vandrandes, tog sig tid att prata lite kort och sedan, innan aterupptagning av sin vandring tog sig friheten att fa med sig en annans choklad: "Can I just have a piece of your chocolate", mer som pastaende an fraga. Da han lugnt gick ivag var vi utan att doma val anda lite forvanade samtidigt som det kandes roligt att livet for vissa manniskor ar sa enkelt. Vi ser fram emot att mota alla dessa olika sjalar.

The first days we were walking together with a canadian woman and a french family that also had started their walk in Le Puy. It's nice to meet other people walking at this time of the year and to have some company on the road. But after we had been walking together with these people it was nice to also have some time alone. Depending on who is ahead or behind the experience is different. The canadian pretty much had the same speed as we had which meant that we either had to wait and not walk to fast or walk on all day to stay ahead. If feeling of talking there is of course the opportunity to walk together with others, but when you get tired of the 12 year olds stories about videogames you will have to find a way to get rid of those nice people. After days of lonely walking it's a nice surprise to see a couple of backpacks in the far away sight which later appear to be three family's with children in all ages, talkative but no people you get stuck with. We get to meet people of all different kinds. Like for instance a guy who came walking, took some time to talk a little and before continuing his walk felt free to get some of our chocolate by 'asking' "Can I just have a piece of your chocolate" more as a claim than a question. While he walked on he left us a little surprised and at the same time realizing how simple life is for some of us. We are looking forward to meet all those different kinds of souls.

/Inte

Har kommer tva bilder pa 'Modell Inte'! Nar vi var i Vezelay fick hon kontakt med en fotograf som det visade sig ville ta foton pa henne. Smart kille som sag hennes naturliga skonhet:) Jag hade turen att se detta live!

Here are two pictures of 'Model Inte'! In Vezelay she got contact with a photografer who wanted to take some photos of her. Smart guy who saw her natural beauty:) I was lucky to see this live!