Ännu en tid har gatt da vi har befunnit oss pa Santiagoleden. Vi har upplevt regn och lite mer regn men även träffat underbara människor och vi kan väl säga att under den har etappen har vi tillägnat mer tid pa olika platser än tiden vi lagt pa att vandra. Okej, inte riktigt men typ. Man gör lite som man själv vill här pa Santiagoleden, antingen gär man som vi har gjort den senaste tiden, nämligen tar vara pa de möten man träffar pa längs vägen, eller sa gör man som en fransk kille vi stötte pa häromdagen, gar/springer igenom 40 km varje dag...

Another time has passed by, while walking Santiago de Compostela. There has been rain and a little bit mor rain but we have also met wonderful people and we can almost say that we have been spending more time at people than we have on walking. Okey, not really but almost. You do as you prefer on the Santiago-path, either you do like we have done, really explore things during the walk, or you do as a french guy we met, walk/run 40 km a day...

Ibland har vi haft lite problem med att hitta boende, att tälta nagonstans mitt i en stad eller större samhälle är svart, vi har testat...Folk är inte lika förstaende och hjälpsamma, normalt sett finns det en camping öppen och vandrarhem att sova pa inne i staden men eftersom det är november är alla dessa stängda. Detta hände oss en eftermiddag när vi anlände till staden Espalion efter att ha gatt längre än vad vi tänkt. Det visade sig att alla gites var stängda, trötta satte vi oss ner pa trottoaren och funderade pa vad vi skulle göra. Da gick det förbi en man som var ute pa en kvällspromenad med sin hund, han undrade om han kunde hjälpa oss och holländare som han var fick vi bra kontakt. Han bodde nagra km utanför Espalion och erbjöd oss en tältplats. Tyvärr hann vi inte ta nagra foton pa hans ställe där han haller pa att renovera ett gammalt stenhus. Helt ensam bor han där uppe pa ett berg tillsammans med sin hund och gör allt jobb ensam. Det har blivit populärt att framförallt folk av andra nationaliteter köper sig ett övergivet hus i Frankrike och gör det som nytt. Frans, som var hans namn var glad över att fa lite sällskap. Jag och Inte var glada över att ödet än en gang lett oss rätt och som grädden pa moset slapp vi prata franska för en kväll:)

Sometimes we have a hard time looking for a place to sleep. To camp somewhere in the middle of a town or a bigger community is hard, we know...People aren't very understanding and helpful since there normally is a campsite or hostel open but this is november and everything is closed. This happend to us one afternoon when we came to Espalion after walking longer than we had planned. All the gites were closed, tired we sat down and thought about what we should do when a man came by and asked if he could help us. He was dutch and that makes it easier to get contact. He offered us a place where he lived to put up our tent about 6 km behind the town. Unfortunatly we didn't take any photos of his place, he was renovating an old stonehouse all by himself. It has become popular to do that in France, especially people with other nationality. He was very glad to have some company and we were happy that faith once again had helped us. And it was nice not having to speak french for one night:)

Nästa anhalt var den vackra lilla staden Estaing där vi kom till ett "hospitality", en plats för pilgrimer att sova pa. Det var ett stort hus med plats för 20 personer, i ingangen möttes vi av en man som volontärarbetar där som värd och ansvarar för hela stället. Han hade varit där i en vecka helt själv och blev överlycklig när vi kom. Och med överlycklig menar jag att hans mun gick hela kvällen, sa glad var han över att ha nagra att prata med igen. Pa kvällen gjorde en äldre man oss sällskap till middagen och även han var glad över att tva nordiska tjejer hade valt att komma till Estaing den kvällen.

Our next stop was the beautiful town Estaing were we slept at a "hospitality", a place for pilgrims. It was a big house with beds for 20 people, there's always someone there volunteering as a host. When we came the host met us and he was very happy, there hadn't been anyone there the last week. And with very happy I mean he was talking and talking during the whole evening;) For dinner a older man joined us and he was also very glad that two swedish girls had chosen to come to Estaing that night.

En sak som var ny för oss när vi kom till Estaing var donation. Det vill säga, man betalar sa mycket man kan, det finns inga 'fasta' priser. Det är för att människor med mer pengar kan betala mer än de som har mindre pengar. Hospitalitét i Estaing fungerade pa det viset, för att alla ska ha möjlighet till en säng över natten. Nästa dag anlände vi till Espeyrac och Manou & Christoph, ett par som ocksa driver sin verksamhet genom donation. De har sängar till fem personer och erbjuder, förutom en säng, middag och frukost till pilgrimer. Det fina med de här platserna och människorna är att det blir en mycket mer personlig upplevelse än vad det blir pa t.ex ett vandrarhem. Skillnaden är att de som driver donationsställen vill träffa nya människor och det blir en stor del av deras vardag att alltid finnas till hands för pilgrimer. Pa vandrarhem sköter gästerna sig i stort sett själva och det blir inte samma kontakt. Manou & Christoph har tva asnor som de brukar göra utflykter och vandringar med, vilka mysiga djur!

Morgonen därpa lämnade vi Espeyrac och fortsatte var vandring till Conques som är en av de populäraste stoppen pa Le Puy-leden. Den lilla staden ligger langt nere i en dal och det som utmärker Conques är kyrkan. Som de flesta dagar är vi varmt uppskattade som pilgrimer i dessa hosttider när vi anländer till de ställen vi stannar pa över natten, likasa var det i Conques. Vi blev bjudna pa middag av värdarna och fick delta i kvällsaktiviteterna i kyrkan sasom kvällsbön och sanger tillsammans med munkarna. För manga pilgrimer handlar hela vägen om religionen och att vandra i Sankt Jacobs fotspar. Samtidigt som jag uppskattar besök i kyrkan och respekterar den kristna tron kan jag inte första varför man väljer att ägna hela sitt liv till Gud. Men jag är glad för att jag far uppleva alla dessa olika levnadssätt och träffa människor med olika livstro.

Vi tog inga bilder pa Conques men Inte knäppte nagra fina foton när vi äntligen hade vandrat upp hela vägen fran dalen och staden. Sa vackert när molnen fortfarande täckte allting pa morgonkvisten.

We didn't take any photos on Conques but Inte took some nice pictures when we finally had reached the top. It was so beautiful when the clouds were still covering everything in the morning.

Haha, mina 19 ar firades tillsammans med denna galna killen, Andrea. Han driver ocksa ett donationsställe för pilgrimer i staden Livinhac och känner Manou & Christoph. De startade sin verksamhet nastan samtidigt i april tidigare i ar. Det kändes bra att fylla ar och dagen startade ännu bättre da Inte och Andrea överraskade mig med lyxfrukost. Och självklart var de röda näsorna pa som är en av hans 'tricks'. Pilgrimer vandrar iväg med de där röda clownnäsorna för att visa att de har varit hos Andrea. Hans plan är att ändra slutpunkten i Santiago till hans plats i Livinhac, jag väntar spänt pa att se om han lyckas!

Haha, my 19 years were celebrated together with this goofy guy, Andrea. He is also running a donationplace for pilgrims i Livinhac and knows Manou & Christoph very well. They started their activity at the same time in April earlier this year. It felt good to turn 19 and my day started great with a surprisebreakfast! And of course, we had the red noses, one of his 'tricks'. Pilgrims are leaving with the clown noses to show that they have been at Andrea. His plan is to change Santiago to his place in Livinhac, I am excited to see if he'll manage!

Vacker soluppgang hos vart nästa värdpar, det belgiska paret Beatrijs & Koen. Andrea tog med oss pa en marknad i Figeac, en större stad, tillsammans med en trevlig belgisk man. Eftersom han var fran Belgien fick Inte bra kontakt med honom och efterat akte vi hem till han och hans fru. Sa himla trevliga människor och de erbjöd oss att komma förbi dem och att vi fick stanna sa länge vi ville. Sa när vi lämnade Andrea dagen därpa anlände vi istället till dem och nagot vi alltid vill göra när folk erbjuder oss att stanna är att hjälpa till med eventuella projekt. Det passade bra eftersom de ocksa renoverar ett hus, en vaning var fortfarande inte färdig sa i tva dagar ägnade vi tid till att mala, vilket är kul eftersom hjälp alltid uppskattas samtidigt som man själv lär sig nagot. Vi stannade hos Beatrijs & Koen i fyra dagar medan vi planerade vad vi ville göra härnäst. Vi hade en känsla av att vi ville göra nagot nytt, kanske börja bege oss söderut. Efter mycket tankar fram och tillbaka bokade vi flyg fran Barcelona till Teneriffa den 1 dec, alltsa nu pa lördag. Da var bara fragan hur vi skulle ta oss till Barcelona...jo, vi liftar.

Beautiful sunrise at our next stop, the belgian couple Beatrijs & Koen. Andrea took us for a market in Figeac, a bigger town, together with a nice belgian man. Since he was from Belgium Inte got good contact with him and afterwards we went to his place and his wife. Lovely couple! They offered us to come by and we could stay as long as we wanted. So after leaving Andrea the next day we arrived at their place and something we always want to do when people let us stay is to help them with projects. It was a good timing since they also are renovating, still had one floor to go. We spend to days painting, which is fun because at the same time you get some experience and it's nice to help when it's appriciated. We stayed at their place for 4 days while we we're figuring out what to do next. We felt for doing something new, maybe start to go south. Finally we booked a flight from Barcelona to Tenerife the 1st of December. And how to get to Barcelona, hitchhiking of course!

Här är tva bilder pa staden Perpignon som ligger ca 30 km innan den spanska gränsen. Liftandet gick bra, de tva första dagarna atminstone tills vi anlände i Perpignon med trevliga människor. Efter Perpignon var det 180 km kvar till Barcelona och da blev det svarare, ju närmre den spanska gränsen vi kom. Till Spanien kom vi iallafall och där tog det stopp. Eller ja, ett tag tills vi gick pa motorvägen och kom till en bensinmack där vi träffade pa en grupp kineser med en stor buss som skulle till Barcelona...Självklart tog vi vara pa tillfället och fragade om det fanns möjlighet att fa följa med. Och BOM sa satt vi i en skön buss som tog oss 140 km gratis till Barcelona centrum, det är bara att tacka och buga! Kineserna tyckte vi var spännande och de ville bjuda oss pa middag. Dock hade vi ingen sovplats fixad medan de blev framkörda till sitt lyxhotell. Pa 40 min skulle vi försöka hitta ett hostel men det fanns ingen möjlighet sa vi gick avböja middagen men glada är vi över att vara här och nu ska vi utforska staden innan vi flyger pa lördag!

Here are two pictures of the town Perpignon which is located 30 km before the spanish boarder. The hitchhiking went good, the first two days at least until we arrived to Perpignon with nice drivers. After Perpignon was it 180 km left to Barcelona and this part was harder. Finally we got to Spain but there we thought we would have to take the train. But then we came to a gasstation where there was a group of chinese people with a big bus that was heading to Barcelona...Of course we took advantage of the situation so we asked if there was any possibility to come with them. And BOOM, suddenly we we're sitting in a comfortable bus for free all the way to Barcelona. The chinese people thought we we're funny and they wanted to invite us for dinner. Unfortunatly we had to look for a hostel while they were arriving to a luxury hotel, there was no way that we could find a place before dinner so we had to decline but we are happy to be here and now we are going to explore the city until saturday!

 

Faster Vonns

28 november 2012 18:13

Säger det igen: vilket äventyr!!! Men gillar inte riktigt det där med "spännande" nya männsikor i samband med att ni inte ha någonstans att bo......Var rädda om er!! Gutt att fördriva tiden i Barcelona, hinner ni med någon kul fotbollsmatch? Och snart Gran Canaria....kan det bli bättre?! Ha det bra! / kram Vonnsan

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En morgon när vi precis hade börjat ga parkerar en man lite längre fram pa vägen och det sag ut som att han inväntade oss. Det var precis vad han gjorde, han ville nämligen intervjua oss och fraga olika saker. Nu nagra veckor senare fick vi dessa bil...

Var vistelse här i Barcelona börjar lida mot sitt slut, imorgon tar vi flyget till Teneriffa. Vi har haft mysiga och roliga dagar i storstaden. Träffat härliga människor pa hostlet vi bott pa och utforskat den vackra kuststaden. Kul att se lite folk ...

"Vägen visar sig framför oss i alla möjliga formerFälten och skogarna lerLöv har lagt sig i stora mängder och döljer det vi inte vetLandskapet räcker langtSedan kommer bergOch därefter flerJag njuter av den vida utsikten medan jag undrar vad som finn...

Dagarna har gatt fort sedan jag bloggade sist. Vi ar fortfarande kvar i byn Saizy, har i Frankrikes mitt. Tanken var att vi skulle stanna en vecka och sedan fortsatta var cykling men det har blivit andrade planer. The days have gone fast since I...

Det aldre trevliga paret gav oss mycket energi och nar det var dags for att cykla vidare pa morgonen packade dem med oss lackerheter att ata under dagen. Tillsammans med solskenet var vi mer an redo for att fortsatta farden. Temperaturen steg till 25...