Dagarna har gatt fort sedan jag bloggade sist. Vi ar fortfarande kvar i byn Saizy, har i Frankrikes mitt. Tanken var att vi skulle stanna en vecka och sedan fortsatta var cykling men det har blivit andrade planer.

The days have gone fast since I wrote the last time. We're still in the village Saizy, here in the middle of France. The idea was to stay one week and after that continue our biketrip but we've changed our plans.

Forra torsdagen tror jag det var, var vi mitt uppe i att gora cyklarna rena och redo for ett fortsatt aventyr da Inte fragade mig "Nar du tittar pa cyklarna nu, kanner du dig sugen pa att satta dig pa sadeln igen?" Vi hade pratat tidigare om att nar som helst pa vagen kan det vara sa att vi vill hitta pa nagot annat, att vi vill fortsatta var resa pa ett annat satt. Forvanad over fragan fast samtidigt lattad over att den kom upp svarade jag lite halvt tvekande "Nja...inte speciellt faktiskt." Tankarna borjade snurra runt lite i huvudet, jag har varit sa installd pa att vi ska cykla ner till Spanien att jag inte riktigt tillatit mig sjalv att tanka nagot annat. Darfor gjorde foljdfragan mig annu mer stalld "Vi ska inte gora nagot annat da?" Medan Intes installning var hur spontan som helst var min den motsatta. Fast det tog inte sa lang tid innan jag iallafall erkande for mig sjalv att cyklingen kandes over for nu och att det var okej. Att andra hela min framtidstanke for de kommande manaderna behovde lite mer tid. Men det kandes ratt att fortsatta var resa pa ett annat satt. "Ska vi kopa en bat? Eller en liten bil? Eller ska vi ta oss vidare pa egna ben?" Det mest realistiska for nu var det sista alternativet, men det betyder inte att de andra alternativen ar uteslutna for senare:) (Pa nagot satt ska vi ju ta oss tillbaka till Sverige ocksa...)

I think it was last thursday, we were in the middle of bikecleaning when Inte asked me "When you look at the bikes, do you feel excited to continue biking?" We had been talking about that we anytime, anywhere would like to continue our travels in an other way. Surprised over the question, but at the same time relieved over the fact that the question had been brought up, I answered a bit hesitating "Hm...not really actually." My thougts started spinning in my head, my mind had been so focused on biking all the way down to Spain that I had not allowed myself to think differentely. For that reason I got even more confused by the following question "Maybe we should do something else then?" While Inte felt very spontanious I felt the opposite. But it didn't take long before I confessed for myself that the biking was over for now and that it was okey. But to change my whole picture for the next coming months needed some time. After a while of discussing wether we should by us a boat, a car, or if we just would get moving on our own feet we chose the last and, for now, most realistic alternative. This doesn't mean though that the others are no possibilities for the future. (We somehow have to make our way back to Sweden, right...)

Sa klart behovdes lite praktiska saker ordnas, forst och framst att vi kan lamna cyklarna har hos Nora & Sam, samt att vi behovde fa nagra saker skickade fran Sverige. Och den mesta aktuella fragan var, vart ska vi halla hus fram tills att posten anlander? Som tur var stallde Nora & Sam upp for oss och tillat oss att fa stanna hos dem tills dess. I gengald ville vi fortsatta hjalpa dem med deras alla mojliga projekt har pa garden. Ni kan kolla in Sams blogg har: www.chezdavid.over-blog.fr

Of course some practical things had to be done. Like if we could leave the bikes here at Nora & Sam, and we had to get some things sent to us from Sweden. Then the most important thing, where would we stay until the package had arrived? Fortunately Nora & Sam helped us out by letting us stay at their place one more week. To make it up for them we wanted to help some more with all the different kind of projects they have here. You can check Sam's blog here if you want! www.chezdavid.over-blog.fr

Har ar Inte in action med att gora eld i spisen.

Inte in action with making a fire. 

For det behovs det mycket ved nar vindarna blaser kallare.

For that you need a lot of wood when the wind is getting colder.

Underbar utsikt fran huset.
Wonderful view from the house.

Mysstund
Cozy time

Inte stack ut en morgon och tog vackra bilder pa omgivningen.
Inte went out one morning and took beautiful pictures.

Hardworkwork

Men hart arbete lonar sig i slutanden!
But hard work pays back in the end!

I helgen tog vi en utflykt till en jattemysig stad 20 km bort, Vézelay, for att kanna pa vandring.
In the weekend, we made a trip to the very nice little town 20 km away, Vézelay, to feel how it is to walk a longer distance.

  "Feels like flying!"

Vackra hostfarger i parken.
Wonderful autumfeelings in the park.

En kopp kaffe pa ett jattemysigt café.
A cup of coffee on a very very cozy café.

Pa vagen tillbaka lunchade vi medan vi kunde se Vézelay pa langt hall.
On our way back we could se Vézelay far away while we had some lunch.

Ett av vara projekt: att sla ett hal genom vaggen for att roren till vattnet skulle komma igenom.

One of our projects: making a hole in the wall to have the waterpipes coming through.

Sa det som hander nu ar att vi *hoppas* att paketet kommer imorgon sa vi kan ta oss vidare. Planen ar att borja vandra till narmaste stad for att sedan ta taget soderut, ungefar till gransen mellan Frankrike och Spanien. Dar ska vi borja vandra Santiago de Compastela. Det ar en pilgrimsvandring som man kan borja i stort sett var som helst i Europa for att sedan na malet i norra Spanien. Ni kan se var de olika vagarna gar till Santiago har nedan. Vi befinner oss just nu nara Vézelay och kommer formodligen vandra ner till Nevers (lila leden) for att darifran ta taget ner sa att vi kommer ungefar till gransen. Darefter kommer vi att folja den gula leden sa lange vi vill och kanner for, den ar sammanlagt 800 km. Efter nagon vecka kanske vi Wwoofar (Wwoof ar en organisation som gor att man kan arbeta pa olika platser i hela varlden i utbyte mot mat och boende), arbetet kan variera fran olivplockning, djuromhandertagande till byggnadsarbeten, beroende pa vad just den familjen eller garden behover. Det ar vara planer just nu men de kan alltid andras pa vagen. :)

What's happening now is that we really hope that the package will arrive tomorrow so we can start walking. The plan is to walk to the closest town with a trainstation which can take us south to the boarder between France and Spain (a little bit before the Pyrenées). from there we will start walking to Santiago de Compastela, it's a pilgrimage that you can start about everywhere in Europe to later reach the goal in Santiago de Compastela. You can see where the different paths are here below. We're close to Vézelay right now and will probably walk down to Nevers (the purple path) and from there take a train south. By the Pyrenées is it starting a yellow path (which is the one we will take) to Santiago, as long we want of course. The yellow path is about 800 km, maybe we'll Wwoof along the way. (Wwoof is an organisation who makes it possible to work on different places over the world and in exchange get free food and accomondation). The work is varied, it can be farms with olives, animals or buildningprojects, whatever the family/farm needs. That is our plans for now but they can always change along the way. :)

Godkvall allesammans!
Have a nice evening!

Det aldre trevliga paret gav oss mycket energi och nar det var dags for att cykla vidare pa morgonen packade dem med oss lackerheter att ata under dagen. Tillsammans med solskenet var vi mer an redo for att fortsatta farden. Temperaturen steg till 25 grader och vi fick farg i ansiktet, harlig dag helt enkelt! Det var till och med sa varmt att Inte tog sig ett dopp nar vi kom fram till kvallens taltplats. En jattemysig plats vid vattnet dar husbilar och tva batar stannade for natten. Redan nar vi kom dit satt  alla ute och solade.Vi fick kontakt med ett jattetrevligt aldre engelskt par och det ar sa kul att dela sina resupplevelser med andra som ocksa ar pa vag. Det ar faktiskt lite trakigt att vi inte har traffat en enda langfardscyklist an sa lange, kanske ar det for att ingen vill campa vid den har arstiden...  

Wow, coolingar som anvander sjalvutlosaren!

Rolig bild, ser ut som jag har bytt identitet och klippt haret;) Typ som en undercover cop...on a bike...

Den mysiga campingen, det hade varit en san varm dag att vi tog ett dopp lite tidigare pa kvallen

En otalig fiskare som inte skulle fanga annat an stora fiskar...dock akte han hem fisklos...

Nar vi kom fram till den punkten dar var karta leder rakt och dar man kan svanga av till hoger mot staden Dijon valde vi att lamna leden och kora mot Dijon. I en liten by ca 120 km vaster om staden skulle vi namligen vila och umgas hos nagra vanner. For att komma dit fick vi lov att cykla genom Dijon for att hitta ratt riktning till malet, Saizy. Det tar alltid mycket energi och tid med tva klumpiga cyklar i stora stader, trangt med folk och aven sa himla mysigt att man egentligen vill upptacka dem lite mer. Cykelvagarna ar ocksa oftast krangliga da trottoarerna ar alldeles for hoga for att kora ner med cykeln pa och bilister som kor som galningar. Det var nara att en bil holl pa att kora pa mig precis innan vi var ute ur Dijon, jag havdar fortfarade att det var karringen i bilen gjorde fel trots att jag kan ha haft rott ljus...Aja vi tog oss overlevande ut ur den staden ocksa:)

Hostfargerna skildrar landskapet mer och mer

Under en viss period av dagen hander det lustiga saker med mig. Antingen far jag overenergi (Inte anser snarare att det ar en typ av storning) eller sa hallucinerar jag. Som bilderna har ovanfor visar kanske jag ibland har lite for mycket energi i mig men det ar ju bara bra! Fram tills att jag satter mig pa cykeln igen och en uppforsbacke vantar...(Inte tycker att det ar enda botemedlet...) En dag var jag sa bombsaker pa att jag sag en traktor i luften. Naja, det visade sig att det var nagot helt annat men man kan ju aldrig vara saker! 

Dagen slutade i byn Malain dar vi knackade pa ett hus da det inte fanns nagan campingplats. Och med flytet pa var sida och tack vare Intes franskkunskaper fick vi oss en hotellnatt, gratis. Gubben som oppnade dorren hade namligen en hel overvaning ledig och sa " Ni far garna talta i tradgarden ocksa men overvaningen star tom och for mig far ni garna anvanda den." Sjalvklart passade vi pa att fa sova inne! Nar vi sedan kom ner for att laga mat fragade han om vi ville vanta till klockan sju och ata middag med han och hans fru. Sjalvklart tackade vi inte nej till ett sadant vanligt erbjudande och efter en treratters var vi matta och belatna:) Pa morgonen darpa sa han valdigt fint till oss; "Att ni kommer och knackar pa hos oss nar ni ar pa resande fot forgyller var samvaro." Det ar sa himla kul att veta att dessa moten uppskattas minst lika mycket av de som ger oss en plats att sova pa och mer dartill. Trots att man ar totala framlingar kanns det som att man ar en del av deras familj och att man har minst lika mycket dar att gora som dom. Trots att jag inte ens kan kommunicera pa deras sprak gor det ingenting, man ar lika uppskattad anda. 

Rummet pa overvaningen dar som vi fick lana for natten

Utanfor fonstret

Det trevliga franska paret tillsammans med mig framfor deras hus, dock ar jag utan morgonrock...

Tyvarr maste vi lamna dessa varma och valkomnande manniskor och fortsatta var fard till nya platser. Men istallet har man ny energi i bagaget och trevliga moten att minnas vilket gor att cyklandet blir valdigt roligt. Den nya dagen ledde oss fram till den lilla staden Saulieu. Vi klarade oss undan regnet hela dagen och taltade pa en camping. Dagen darpa ville regnet inte skona oss. Men med vetskapen om att vi pa kvallen skulle vara framme i Saizy och hos vara vanner var det inte sa farligt. Efter lunch hade vi 20 km kvar och efter hela formiddagen bestande av uppforsbackar och trotta ben gick de forsta 17,5 km sa bra att vi till och med sjong i sporegnet. Nar skylten "Saizy 2,5 km" visade sig i vagkanten var det en enda lang uppforsbacke, jag kan saga sa mycket som sa att da sjong vi inte...

Kissepaus...

Framme i Saizy och Nora&Sam. Det vantade en baddad sang pa oss i ladan som de haller pa att bygga om, vi var bara glada over att inte behova talta nar regnet oste ner utanfor:) 

Hej hej igen!

Forsta dagen visar sig vara svar for oss att komma ivag pa. Eller sa var det kanske bara for att vi hade det sa mysigt hos Intes pappa...:) Men efter valdigt manga bitar mango cheescake (far ju passa pa!) satt man ater igen pa den dar saken pa tva hjul med en ganska obekvam sak att placera baken pa och ett styre att luta armarna mot. Den blir ens basta kompis i vatt och torrt, uppfor och nerfor. Eller ja typ, vi har val nagra brak da och da nar bromsarna tjuter och nar pendlingen gar sa forbaskat sakta i uppforsbackarna...det finns nagra stunder da jag skulle vilja saga upp vanskapen och saga hejda men som tur ar existerar dessa tillfallen valdigt sallan. For det mesta ar jag lycklig tillsammans med cykeln, den leder mig till underbara platser, gor att jag lar kanna folk och kulturer pa ett speciellt satt och bidrar till en helt fantastisk resupplevelse. Sa jag tror jag varnar om var vanskap ett bra tag till   

Vad har vi varit med om under de sista tva veckorna da? Jo, vi paborjade alltsa cyklingen igen den 25 sep och lamnade Intes pappa i Wijchen. Redan dagen darpa korsade vi gransen till Belgien och helt plotsligt byttes Hollands platta landskap ut mot belgiska berg. Dock inte sa hoga mot vad som vantar i Spanien men for en Olandstjej var de tillrackligt hoga och cyklingen blev genast mycket tuffare. "Halla, det fick ju sa fort i Holland, vad hander nu??" Motvinden gjorde ocksa sitt de tre forsta dagarna da var sydliga riktning ar rakt in i vindens famn. Och den tredje dagen nar vi hade ca 20 km kvar att cykla oppnade sig himlen och slappte ner allt regn den hade pa lager. Men "efter regn kommer solsken" som det harliga gamla ordspraket lyder, och det gjorde det pa manga olika satt! Med dyngsura klader och ett redan blott talt forsokte vi hitta en taltplats. Om det ar brist pa camping i omradet vi befinner oss brukar vi fraga pa hos folk om de mojligen har en grasplatt att lana ut. Helst ska de ha leksaker pa garden eller andra tecken pa att det finns barn i huset for att det ska kannas tryggt. Och denna kvall ringde vi pa hos en familj erbjod oss allt fran en grasplatt, till en plats under tak, till att lana ut hela deras garage. Och inte nog med det,  vi fick hamburgare, kaffe, efterratt, dusch, frukost och bevisade att belgiska manniskor ar vanliga! Vi lamnade en teckning med nagra ord for att visa var tacksamhet. 

Dagen darpa bjod pa fina cykelvagar och staden Namen (Namur pa franska). Natten spenderade vi pa en camping bara nagra kilometer darefter och hade sallskap av en 23-arig kille fran Belgien som fyra dagar tidigare hade paborjat sin vandring ner till Santiago de Compastella i norra Spanien. Han hade ocksa cyklat mycket tidigare, kanske kommer vandring bli mitt nasta aventyr...?

Efter tva dagar med manga cyklade kilometer satte bergen kappar i hjulen for mig. Jag forsoker fokusera och ta det lungt uppfor, njuta av utsikten men det ar sa tufft! Men det ar som Inte sager "Toppen ar vard varje uppforsbacke" Eller som jag ser det "Det ar vart uppforsbacken nar man far cykla nerfor". Skamt a sido, bergen ar fantastiska och trots att mina lar ibland vill att jag ska stanna och ga med cykeln ar det en harlig och duktig kansla man kanner i kroppen nar man nar toppen och far ta del av alla otroliga vyer.

En dag lunchade vi vid en fotbollsmatch. Giriga och kampandes fransman samlade pa en plats for att sparka boll. Det ar allt en harlig sport. Efter att ha cyklat igenom ett flertal byar dess for innan utan att skymta en enda sjal forstod vi nu att det var vid fotbollsmatchen alla hade samlats. Fotbollskulturen ar annorlunda i Frankrike, man tar en ol och pratar med varandra, hejar pa och gor det hela till en social handelse. Oavsett nivan pa sjalva fotbollen. Det var roligt att fa uppleva den dar gladjen som fotboll skapar, vi saknar den allt. Men vi ska se till att vi kan trana med nagra spanjorer i vinter:) 

Den 4 okt ville vadret utmana oss ordentligt. Cyklandes pa hog hojd i storm var det nara att vinden slog omkull oss fran sidan. Men vi tog oss igenom det ocksa och hamnade till slut vid lugnare vader langs en kanal dar vi glatt kunde cykla pa medan nagra engelsman vantade pa att deras bat skulle fa aka igenom slussen. Vi valde att stanna dar och ata lite lunch, vad vi inte hade koll pa var att det var sondag och att nastan Alla franska matbutiker och bagerier ar stangda. Helt plotsligt bestod dagen av att finna brod nagonstans pa vagen. Sammanlagt tog det oss 5 timmar att till slut hitta en liten "boulangerie" som oppnade precis nar vi kom forbi. Har ar det riktigt lustiga oppettider. Affarer har oppet pa morgonen, stanger mitt pa dagen och oppnar igen pa kvallen, hellustigt! Naja, vi var glada att vi hade brod igen, tyvarr tog jag inte nagot kort pa vart inkop men jag kan lova att vi aldrig kommer lata de franska oppettiderna gora oss brodlosa igen! 

Efter det tuffa brodsokandet och hungriga magar hade vi nu gott om brod och kvallen visade sig bara bli battre. Vi fragade en gubbe om det fanns nagon camping i byn och han erbjod sig att kora sin bil framfor oss och visa vagen dit. Det var en kommunal  camping anda uppe pa toppen av berget och efter mjolksyra (gubben trodde att vi kunde cykla lika fort som han korde i uppforsbacken) var vi antligen framme. Det var en fin plats men vi var helt ensamma. Men odet var pa var sida da tva aldre kvinnor kommer gaendes och berattar att platsen inte ar sarskilt trygg for tva tjejer eftersom de unga killarna brukar komma dit pa kvallen for att dricka och roka. Istallet erbjuder sig en av dem att ta med oss hem till sig dar vi kan talta i hennes tradgard. Tacksamma foljde vi med henne hem och satte upp taltet. Efter en timme kom hennes gubbe hem och var annu gladare over att vi var dar, han var sa sot att han ville ta ett kort pa oss som souvenir:) De bjod oss aven pa middag och dessert och massa dartill!

Och har kommer blandade bilder fran hela veckan!

Mysig minicamping

Lunchstund pa friluftsbutiken Bever

Dimmig morgon

Visst ser det ut som en tavla!

Speciellt hus omgivet av vaxter